Bye Bye/power

Krafter

Ok klockan är nu halv tolv, och man måste göra detta, detta blir nog min sista så kallade input och jag vet inte ens om det kommer bli rätt XD.

Men fuck, it jag gör mitt bästa och så får vi se hur det går. Som min sista input tänkte jag berätta om vilken kraft jag helst skulle vilja ha och varför.

Jag känner att Rebeckas kraft är mest lockande telekenesi eller nått hette den. Den verkar cool för att man kan flytta saker med tanken, och en tanken har alltid intresserat mig. Tanken på att bara kunna tänka på att ett objekt ska röra på sig och sen så gör det det har alltid intresserat mig. Den kraften känns också inte så destruktiv som typ Minoos och Anna Karins. Det känns som om man bara skulle typ kunna leka runt med den kraften. Eller bara hjälpa en om man är lat XD Sedan anledningen till att dom andras krafter är att ex Vanessas kraft känns mer som en sköld. En sak som man kan gömma sig bakom under svåra tider. Sen finner jag inte osynlighetskraften så värst användbar. Sen Minoos kraft skrämmer mig för att hon vet inte själv mad den är och ja den känns liksom otäck och man kan ju undra om det är en gåva eller en förbannelse. Sen Anna Karins kraft känns också som ett för stort ansvar, man kan ju förstå varför hon gör det hon gör i boken. Men ja Rebeckas kraft tycker jag känns som en lämplig kraft för just mig, jag vet inte om det finns andra folk som inte håller med mig och hade hellre velat ha typ Vanessas kraft. Men med Rebeckas kraft hade jag nog bara lekt runt lite och haft kul med. =)

Snart slut

Jaha då börjar vårt arbete om cirkeln ta slut antar jag. Allt vi har gjort ska lämnas in på tisdag och ja det har varit en kul resa. Vi har gjort mycket nytt, som bloggandet. Det har jag aldrig prövat på förut, och jag antar att jag kan säga att det är ganska avslappnande att skriva om sina tankar på nätet. Vem vet kanske borde ta och fortsätta ;). Men ja vet inte riktigt om man ska ta och göra det. Vi har också läst väldigt mycket, vilket jag tycker har varit roligt. Jag har börjat läsa mer nu också vilket är bra. Men så ja detta här är kanske mitt sista blogginlägg =O, men jag ska skriva en input (skoluppgift tråkigt=( ) också så vi kan säga att detta är mitt näst sista inlägg.

Unik

Jag tycker att boken var riktigt bra. Den var spännande och intressant.Jag tycker också att den var väldigt unik. När man läser en bok så händer det ofta att man tänker, men detta liknar något som jag har läst i en annan bok. Men när jag läste denna boken kände jag inte så. Jag har aldrig läst något som liknar denna boken, vilket är positivt då såklart. Och det ska bli väldigt roligt att få träffa författarna nästa vecka.

Träffa författarna

Det ska bli intressant att träffa dom som skrev cirkeln. Man blir ganska förväntansfull när vad det egentligen är som kommer ska ända. Författarna som har skrivit boken som vi har läst och som många människor har läst och älskar så mycket, ska vi få träffa XD. Det är nog inte många som får denna möjlighet. Och det finns säkert tusentals som är jätte avundsjuka och vill byta plats med oss. Så det kan man ju tänka på om man inte är så positiv till att få träffa författarna. Men jag ser fram emot detta, det ska bli kul =P

Dramaturgi

Nu tänkte jag skriva lite om hur dramaturgi var i boken. I fall det fanns eller inte. Eller hur mycket där var av det.

Presentationen var ju när man fick börja med Elias. När han var på rektorns kontor och hon ville prata lite med honom om ifall han hade några problem eller så. Man får följa händelsen då han sliter för sitt liv mot rösten i hans huvud. Det tyckte jag var en väldigt bra början. Men då tänkte jag verkligen inte att boken skulle handla om häxor och magi.

Konflikten är när månen blir röd en kväll och man får följa Minoo då hennes ben rörs av sig själv och hon går mot den gamla parken. Då möts hon av alla dem andra tjejerna, Ida, Vanessa, Anna-Karin, Linnea och Rebecka. Och dem som inte känner varandra eller kanske inte precis gillar varandra får nu dela på samma problem.

När Rebecka dör och Ida senare får en syn från vad Rebecka såg när hon dog och dem börjar få lite ledtrådar på vem det kan vara som försöker mörda dem, det är upptrappningen enligt mig. När dem försöker lista ut ifall det verkligen är Gustav då som Ida såg i sin syn. Och när Minoo hör den rösten i sitt huvud och går till badrummet, fyller badkaret med vatten och rösten säger åt henne att lägga sig där i. Men hon lyckas ta sig ur det är också upptrappningen. Anna-Karin var det likadant med, fast hon försökte springa efter personen, men det slutade med att hon blev instängd i stallet och hennes farfar försökte rädda henne men skadades och fick ligga på sjukhus.

Jag tycker att denna boken följer dramaturgin. Men än så länge har jag bara läst hit och vet inte vad som ska hända efter detta. Så kan inte helt säga att den verkligen går efter Dramaturgin, men hittils har den i alla fall gjort det.

Synd om Minoo

Jag tycker synd om Minoo, för att hon är den som upptäcker dom kraft senast av alla. Det är också hon som verkligen vill ha en kraft också. Och sedan när hon äntligen upptäcker sin kraft så är det att hon kan absorbera folks själar. Det är också en kraft som det tydligt märks att hon inte tycker om, och en kraft som egentligen inte vill ha. därför tycker ja så synd om henne. Dom andra har så coola krafter, dom kan bli osynliga och styra folks tankar,o få saker att röra på sig utan att röra vid dom. Det är nog en kraft i den stilen som Minoo egentligen vill ha. Man märker också att det kommer bli svårt för henne att acceptera detta.

Hissa

Jag har läst hela cirkelboken nu och när ja tänker efter så tyckte ja faktiskt att den var ganska bra. Jag tycker att den är bra skriven och den fångar verkligen läsaren, man vill läsa mer. Jag gillar språket i boken, språket är relativt enkelt och det är lätt att förstå hur dom menar. Det finns även lite svåra ord som man får fundera lite över. Men det är ganska lätt att lista ut vad dom menar. Jag gillar också hur dom har beskrivit karaktärerna, fast det blev lite svårt att hålla reda på alla olika huvudkaraktärer. Man märker direkt när dom beskriver karaktärerna vem det e som är dom snälla och dom mindre snälla. Jag har aldrig läst en bok som har haft så många huvudkaraktärer, visst var det jobbigt att hålla reda på alla, men det ger boken mer variation. Det blir ur mer än en persons huvud, storyn kommer fram ur. Och jag tycker att det ger en cool touch till hela boken. Sen är det alltid intressant att läsa ur tjejernas huvud. För i dom flesta böckerna ja läst så har en kille varit huvudkaraktären. Och den känns annorlunda på nått sätt. Ja vet inte om det är att dom tänker olika men man märker att det är tjejer som pratar. Jag gillar också hur dom beskriver deras vardagliga liv, det påminner så mycket om ens eget liv. Familjeproblem och arbetet i skolan tex. Men att sen det magiska dras in ger en, en bild i huvudet att magi skulle kunna vara en del av ens egna vardagliga liv.

BRA BOK

När jag först började läsa denna bok så var jag inte så säker på vad jag skulle tycka om den. Jag visste inte om det var någonting för mig. Och I början tyckte jag att det var jobbigt att hålla reda på alla karaktärer. Jag tyckte också att den var lite jobbig att läsa men nu har jag en helt annan åsikt. Jag gillar boken och den fångar en och nu när jag börjar närma mig slutet så har jag blivit mer intresserad av den. Jag förstår nu varför så många gillar den och det ska bli spännande att läsa ut den.

Dröm världen.

I böcker kan vad som helst hända, verkligen vad som helst. Konsten med att skriva en bra bok handlar om att få det att verka verkligt. Även om man skriver om det övernaturliga eller om saker som kan hända i den världen vi lever i, till vardagliga människor, är det lika ansträngande att hålla kvar en läsare och få allting att verka så naturligt som möjligt. Som om allt var riktiga händelser, riktiga känslor som påverkade riktiga personer.

En grej som ofta sker i böcker som jag har en tendens att störa mig på är de små sakerna som inte är övernaturliga eller särskilt speciella men som man ändå känner bara skulle ske i en berättelse eller saga. För att förklara det bättre kan jag gå tillbaka till relationen mellan Max och Minoo. Det känns så väldigt påhittat att det blir jobbigt att läsa om. Poänglöst, ett sätt att få in lite glädje i allt det deprimerande som sker just nu i boken.

Max är en gammal lärare och Minoo är en av hans elever. Deras relation har blivit beskriven som om han bara ser henne som en av hans elever och de har inte snackats vid mer än han har pratat med andra elever. Minoo har helt enkelt drömt om honom och tyckt om honom från avstånd. Det känns alldeles för mycket som en av hennes fantasier att han då helt plötsligt tar in henne i hans hus och kysser henne. Även om hon nu har haft på känn att han kanske tyckte om honom så är det ju ändå inte alls tro-verkligt.

Språk och ord

Jag har kommit att tänka lite på språket i boken. Jag tycker att det inte finns några svåra ord i boken, allt är så lätt förståeligt. Orden som används är inte från 200 år tillbaka som vissa böcker kan ha som man inte förstår något av. De flesta som skriver med sådana ord i dagens böcker vill nog bara verka smarta eller så är de välutbildade på ett sådant vis att de kan och vill använda gamla ord. Jag tycker att man ska använda dagens ord och slang inom språket i böcker. Det ger en mer modern känsla.

I boken beskrivs miljö, känslor och karaktärer väldigt bra.

Ett bra exempel där de bra beskrivningarna visas är den delen där Elias dör. Jag kunde verkligen känna Elias känslor samt som den här rösten i huvudet säger till hans kropp att göra saker. Att han kände sig maktlös och sårbar för att han inte länge var i kontroll av sin egna kropp. Toaletten som han är i beskrivs på ett utförligt sätt vilket jag gillar, man får en egen bild av hela miljön och alla detaljer. Jag levde mig nog mest in i boken när rösten säger till han att ta glassbiten och hur rösten tröstar honom med att döden är bästa vägen ut. Jag kunde känna hans panik när han försökte skrika men inget ljud kom ut ur honom. Man känner adrenalinet pumpa i blodet när man läser detta.

I just den här boken känns orden och språket inte bara lätta, utan också väldigt trovärdiga. Men något jag också märkt är att ibland används ord om och om igen. Det irriterar mig innerligt och gör att man kan förlora inlevelsen i vissa delar av boken, vilket är lite synd.

Vissa männsikor kanske föredrar att författaren använder samma ord om och om igen, men jag

föredrar ett lättläsligt men också väldigt trovärdigt språk i en bok.

Språk

Språket i boken är bra och varierande . Dem använder många olika ord för en sak när dem beskriver något. Hur dem beskriver allt runt, miljö och människor, gör att det känns som att dem skriver om sin egen hemstad. Staden dem levde i som barn. Och som att dem själv har upplevt det i boken. För jag själv hade aldrig kunnat skrivit så bra om nåt jag hittat på. Jag hade behövt ha upplevt det.

Det som boken gör bra är att fånga upp känslor. Som till exempel när Rebecka dör. Eller när Vanessa sticker hemifrån och hennes lillebror tittar sorgset på henne med tårar i ögonen. Och sen när vanessa kommer till dagiset efter en lång tid för att lämna en present till sin lillebror så vågar han inte ens komma nära henne. Och även hur Minoo kände när rektorn sa att hon egentligen inte hörde till de utvalda. Beskrivnigen där var riktigt bra. Man kunde känna hur hon ville springa iväg och gömma sig.

Beroende?

Jag läste inte så mycket innan, men det har blivit mycket mer nu på sistone. Jag brukade alltid göra andra saker när jag fick tid. Men nu känner jag verkligen för att läsa. Det kanske har varit så att jag inte har läst någon så bra bok, på senaste tiden? Jag brukade faktist läsa dagligen men så har det inte varit på en bra tid. Men sen jag började läsa cirkeln har det blivit mycket mer. Och detta är ju bra för läsa är bra för en och man blir bättre på svenskan =)

SPRÅKET

Jag valde att analysera kapitlet då när Minoo är hemma hos Max och dom pratar. Jag valde denna därför, det är en konversation mellan en vuxen och en tonåring. Jag tyckte att det verkade som bra material när man ska analysera språket.

Det första jag märker är att Max säger mer än vad Minoo gör. Och det är han som för konversationerna. Meningar är relativt korta, men ibland blir dom lite längre men för det mesta är det korta och enkla meningar. Fast trotts att det är en konversation mellan en vuxen och en tonåring, tycker jag att det ibland låter som om det är en konversation mellan två tonåringar. Fast dom har gjort en bra beskrivning på hur dom olika personerna, pratar. Ja vet att ibland när jag läser vissa böcker tycker jag att man känner igen sig när man läser vad dom säger. Dom säger saker som man vet att man själv hade sagt i verkligheten. Men det hände inte nu, när jag läste detta tyckte jag inte att jag kände igen mig. Vilket innebär att dom har beskrivit det Max säger bra och det, dom har verkligen beskrivit hur han pratar, på ett vuxet sett. Minoo har dom också gjort ett bra jobb med, hon pratar verkligen som en tonåring,inga direkt för stora ord eller för svåra. Jag tycker inte heller att det upprepas ord för ofta. Faktiskt så upprepas det knappt några ord. I just detta kapitlet tycker jag i början att det är Max som är den så kallade ledande talaren. Det är han som säger nått och Minoo svarar. Både när det gäller en enkel fråga och även när det gäller längre svar med mer tankar bakom sig. Sedan förstår man att Max tänker som en vuxen. ( Spoiler alert) för efter kyssen så får han panik för han vet att detta är fel och att han måste sluta. Men Minoo tycker inte att det är nått fel med det alls för hon är ju tekniskt sett bara ett barn. Så hon struntar i konsekvenserna för hon är kär i Max. Jag antar att man kan säga att hon är blind av kärlek.

Rostade språk mackor med alfabet smör.

De flesta böckerna jag har läst har varit på engelska och jag brukar har väldigt höga krav på hur jag vill att det ska vara skrivet. Om jag fick bestämma ska det vara skrivit i jag format, mycket beskrivning och fina ord men inte allt för komplex. Det ska vara vackert men ändå läsbart. Ha sagt detta, är Cirkelns språk helt okej men når inte riktigt upp till mina förväntningar. Det kan givetvis bero på att det är på svenska, men man kan väll göra det språket vackert också?

Det märks vilken målgrupp boken är riktad mot bara genom att kolla på sättet allt är skrivet. Det är enkla ord, enkla beskrivningar och korta meningar. Allting är ganska enkelt i sättet karaktärerna uttrycker sig, men på sätt och vis gör det kanske saker mer trovärdigt eftersom att de alla bara är förvirrade gymnasium elever. Ett exempel är dialogen emellan Max och Minoo på sidan 178 till 179. För det första måste jag påpeka att författaren inte alls säger om hon faller ner för trappan eller framför trappan eller vart hon faller, bara att Max tar emot henne på något sätt. Hur fångar en full vuxen man en flicka så att hon kommer ansikte mot ansikte med honom? Riktigt förvirrad blev jag. Men i alla fall, tillbaka till dialogen. Det är knappt några ord sagda. Det var dock hela meningen med den händelsen men det är oftast korta dialoger som denna i boken.

Ett område som boken riktigt har lyckats med är att få med starka känslor. Exempelvis när Rebecca dog. Känslorna fångades verkligen och man kunde förstå hur alla karaktärerna kände. Det är med ett starkt språk som man kan lyckas med det.

Super krafter och ansvar

När jag nu fortsatt att läsa boken så har blev jag väldigt nyfiken på Minoos kraft. Jag har alltid älskat filmer eller böcker där huvudkaraktären eller karaktärerna får olika övernaturliga krafter. Att se de upptäcka och använda kraften tycker jag är facinerande och jag tänker på hur jag skulle reagera om jag fick en kraft.När jag först såg "Spiderman" så tyckte jag att det var en jävligt cool film. Att få se han först vara en nolla till att bli en superhjälte var kul och spännande att se vid 10 års ålder och även kul att se nu.

När jag är riktigt uttråkad så kan jag fantisera om hur det skulle vara att kunna flyga, att springa snabbt eller att kunna bli osynlig. Tänk vad man kunde göra. Man skulle kunna flyga eller springa till skolan utan att bli sen. Man hade sluppit åka tåg eller illaluktande bussar. Det hade varit skönt.

Men jag hade nog också insett att det kommer med ansvar, något som Anna-Karin i boken inte inser."With great power, comes great responsibility." är ett citat från "Spiderman". Om hon inte tar ansvar snart kommer hon att bli upptäckt och dödad.

Fullmåne.

Det står i boken, i en konversation mellan en av karaktärerna och en av dennes föräldrar att vi människor och djur förändras under fullmåne. De pratade om att under den natten i boken när månen var "röd" och full hände mer brott än vanligt. Det finns en viss sanning i detta tror jag. Det var fullmåne inatt märkte jag. På morgonen när jag kollade på vakna med the voice nämnde dem fullmånen och pratade om att vissa har svårt att sova under nätterna när den är framme. Mindre dramatiserat än att säga att man förändras men det är ju på samma spår. Jag sov dåligt inatt, det kan ju bara vara en slump men det är ju coolare att tänka sig att det var fullmånen som påverkade mitt huvud.

Utstött

Jag gillar hur dem har gjort Anna i boken. En utstött tjej, blyg och har inga vänner och personer som säger dumma kommentarer till henne. Sen så får hon sina krafter och kan utnyttja dem genom att styra deras tankar och få dem att gilla henne. Hon "blir" populärast i skolan och hon känner sig vacker. Jag förstår varför hon utnyttjar den kraften till fyllo. För vilken utstött skulle inte önska det? Men det är ju inte rätt att styra folks viljor, hur dumma eller elaka dem än är.

Inne i en författares huvud.

Just nu i boken känns det som om man är i mitten på allt. Man har kommit förbi den första vändpunkten vilket var att Rebeckas död. Det känns ändå som om man är långt ifrån någon annan vänd punkt eller någon lösning till alla problem som har uppstått. Från första sidan har det hänt grejer hela tiden, det har skapat en känsla av spänning. Man kan liksom inte bli uttråkad, man måste inte sitta och skippa sidor för att komma till någon poäng. Jag tror att författarna har valt att skriva boken på det här sättet eftersom att dem har mycket som de vill berätta om. De hade stora planer om en berättelse de ville få fram och de ville skapa den på ett händelserikt sätt.

Det är svårt att säga om författarna använder sig ut av någon sorts mall, för att vara mer specifik; om de använder sig ut av mallen med anslag, presentation, två vändpunkter och ett avslag. Det känns som att än så länge gör dem det. Anslaget och presentationen var självklara. Anslaget var när man fick se rektorns kontor och höra konversationen mellan rektorn och Elias. Man förstod att berättelsen skulle vara i en skol läggning och att rektorn skulle vara en viktig del i det hela. Presentationen blev när man får möta alla huvudkaraktärerna, man skulle kunna argumentera att det är en väldigt sen presentation men det är passande ändå eftersom att anslaget var långt. Första vändpunkten var lite svår att urskillja, men den fanns där. Jag kan inte ännu säga om det kommer finnas en andra vändpunkt och ett fint avslag men chansen är stor.

Kan de vara sant

I alla dom böckerna om jag har läst, så förkommer det övernaturliga fenomen. som typ magiska krafter och demoner och gudar osv. Och när man har läst så mycket fantasy så undrar man om det kanske kan vara sant. Tänk om allt som man har läst om existerar, tänk om det finns typ övernaturliga väsen och människor med magiska krafter i vår värld. Det hade varit så coolt. Det är en sak som jag brukar tänka på när jag läser sånna böcker.

Man lär känna karaktärerna

 Idag hade jag tänkt skriva om en karaktär som jag tycker var värd att skriva om.

Jag ser Minoo som en väldigt försiktig och sårbar person som inte skulle kunna göra en fluga förnär.

Hon är väldigt blyg, för det mesta tyst och håller saker för sig själv på grund av att hon inte kan lita på någon förutom sin familj. Hon har inte många vänner heller vilket man kan förstå. Om man inte vågar prata med någon och socialisera sig så kommer man ingen vart.

När jag läser delar i boken med Minoo så tror jag på hennes känslor och tankar. De låter trovärdiga och inte falska på något sätt. Hon, som karaktär, är väldigt bra beskriven och jag kan verkligen se hela bilden av hennes personlighet.

Jag uppfattar inte att Minoo är skildrad som en stereotyp. Hon skiljer sig rätt så mycket jämfört med vissa av de andra karaktärerna. Jag vet inte varför man skulle skildra henne på ett sådant vis. Kanske för att det skulle bli tråkigt om alla karaktärer hade samma status.

Fantasi.

Jag var ute och gick en kväll när jag helt plötsligt började tänka på cirkeln. För att vara mer specifik så tänkte jag på det området som Minoo bor i. Jag har en så klar bild ut av hur det ser ut, men det är säkert helt annorlunda än vad någon annan som läser boken ser när de läser. Författare behöver aldrig beskriva områden och hur saker ser ut så enormt mycket, man brukar kunna låta fantasin jobba av sig själv. Även när det gäller böcker som har sjuk detaljring så brukar man oftast vilja se det som någonting man känner till sedan innan. Till exempel så är det nog vanligt att man placerar huvudkaraktären i ett hem som man känner till sen innan, eller kanske sitt eget hem när man visualiserar händelserna. När jag gick och tänkte på Minoos gata försökta jag komma fram till vilken redan existerande gata som jag tänkte på. Jag kom aldrig fram till något svar.

Jag har aldrig varit med om att nån som jag känner har tagit sitt liv. Det finns folk som säger att det är det mest själviska man kan göra, men vem är det egentligen som är självisk.

I boken som vi läser tog en viss karaktär vid namn Elias sitt liv, och när det händer en sån händelse kan det påverka även läsaren. Men nu tänkte jag skriva lite om Elias som person i boken. Elias gav mig intrycket när jag först läste, att han är en bråkstake. Man får ingen direkt detaljerad beskrivning av honom, men jag gillar när man får hitta på själv. Han röker och skolkar, men är ändå väldigt ensam, förutom Linnea då, så verkar det inte finnas någon som han kan prata med. Folk som är bråkstakar dras ju til människor som är lika domsjälva, alltså andra bråkstakar. Men det gör ju inte Elias, det nämns en viss Jonte men han låter mer som en langare än en kompis tycker jag: Jag har inte kommit så långit i boken så jag vet inte om han spelar en större roll. Man märker också hur mycket Linnea betyder för honom, det skrivs att hon är som en syster för honom. Då märker man direkt att han inte är kär i henne. Vilket ger en en anna syn på deras relation. Hon är den personen som han kan prata med det mesta om, personen som han kan lite på under svåra tider. Fast jag hade gärna velat veta lite mer om hur det är med Elias och hans familj, för det nämns inte så mycket. Jag hade nog velat veta lite mer om hur stämningen är hemma his Elias. Det stod i texten att hans föräldrar var troende, men jag hade gärna velat veta om det har någon påverkning på Elias.

Hejsan!
Jag tänkte skriva lite om en viss karaktär i boken som jag verkligen har fått en bra bild av. Denna karaktären är Linnea. Mitt första intryck av henne var att hon är en sån person som inte bryr sig om nånting. Skolkar, festar och röker. Författarna beskriver henne som en tjej som har en väldigt extrem stil, väldigt mycket som goth. Som till exempel vid ett tillfälle i boken då dem beskrev henne med Svart hår, en skrikande rosa utstående kjol, knästrumpor och ögon som är hårt markerade med kajal, (vilket gör så att jag får en bild av henne som goth klädd). Hon bor ensam i en egen lägenhet. Jag har hela tiden undrat varför hon gör det, men man får aldrig en förklaring. Man fick veta en liten sak om hennes pappa. Man fick bara höra Linnea säga hej pappa till en man som antagligen var alkolist och hemlös. Sen har man inte fått höra något mer om det. Jag hade gärna velat att dem skrev lite mer om hennes bakgrund. Varför hon bor ensam, varför hon inte träffar sina föräldrar. Men nu har jag ju inte läst hela boken än, så det kanske kommer upp senare.

Kontroll.

Anna-Karin, en tjej som hela sitt liv har verkats lida av mobbning och låg självsäkerhet får helt plötsligt komplett kontroll. Hon kan genom att tänka en tanke, en enda tanke, få de mest absurda grejer att hända. En ut av de första grejerna hon gjorde var att få en ut av hennes värsta mobbare att pissa på sig fram för alla. Efter det började hon göra större grejer som till exempel få hennes mamma att sluta röka och bete sig allmänt annorlunda. Anna-Karin börjar styra sitt liv och försöker effektivt att få det mer lev-bart, vilket är förståeligt eftersom att hon har haft det riktigt surt de senaste åren.

När jag läste om detta började jag tänka på vad jag skulle förändra i mitt liv, om jag skulle förändra det, och även om hur det skulle kännas att kunna ha en sådan kontroll och styrka. Det skulle verkligen vara svårt att inte utnyttja det. Även om man trivs med sin livs-situation finns det alltid små saker som man själv tycker kunde vara bättre. Om man då kunde förbättra det hur man ville, utan någon direkt konsekvens skulle det ju inte finnas någon anledning till att inte göra det. Det är lätt att förstå varför Anna-Karin gör som hon gör när man ser det ur det perspektivet.

Olika världar.

Det finns stora skillnader emellan karaktärerna i boken Cirkeln. Dem är som tagna ifrån olika världar, olika verkligheter. Man har bland andra en tjej som är osäker men smart, en tjej med en ätstörning men med ett fantastisk förhållande, en hatad men snygg tjej och en bonde flicka som bara vill gömma sig plus många fler. Jag skulle ha velat att författarna till boken hade gjort mer beskrivningar om karaktärerna och fokusera mer på dem. Istället har författarna fokuserat på händelserna och låtit karaktärerna beskrivas utifrån hur dem reagerar till dessa händelserna och vad dem gör ut av de. Om det hade fokuserats mer på att beskriva karaktärerna skulle boken kanske ha startat upp långsammare och blivit segare i mångas åsikt men jag tycker att karaktärerna skulle ha fått mer liv. Det känns som om man vill lära känna karaktärerna bättre.

Om jag skulle analysera det jag läst om Rebecka skulle jag säga att det var smart att det första man ”ser” ut av henne var med hennes kille. Mycket av hennes liv verkar vara om honom, och med honom. Det får henne att verka väldigt sårbar och osjälvständig. Vi känner alla någon som är helt involverad i deras förhållande och inte bryr sig om någonting annat, på grund av det förväntar man sig att Rebecka kommer att vara en sån typ av tjej. När man sedan får en bättre beskrivning ut av henne får man veta att detta absolut inte är sant. Hon har i hela sitt liv varit väldigt självständig och tagit hand om alla runt omkring henne. Man får veta att hon har två yngre syskon som hennes mamma har fört över ansvaret till henne att ta hand. En annan grej som man får reda på är att hon har en ätstörning som hon har haft jobbigt med och som rykten har spridits om. Hon blir helt plötsligt en väldigt verklig karaktär med många olika sidor. Hon är min favorit karaktär i boken på grund av hur naturlig hon är. Hon tar in Minoo som en kompis och hon kämpar för att göra sin del i gruppen även fast än hon redan har sina egna problem och inte vill behöva ha mer ansvar.

MAN BÖRJAR FÖRSTÅ

Man börjar verkligen komma in i boken nu. Man börjar lära känna personerna, förstå hur dom tänker. Visserligen är det många att hålla reda på, men det är bra för det är nytt för mig och det utmanar mg lite och jag gillar utmaningar. Alla karaktärer har liksom sina egna historier och egna problem, som man alla ska hålla reda på. Det är också intressant att läsa hur alla tänker för dom tänker alla olika. Boken beskriver ju folk i den alldagliga världen. Den beskriver det bra också, det är ofta man läser saker som påminner en om hur det var i ens egen skola. Båda bra och dåliga minnen.

Ofta det händer på min skola

Jag minns hur en tjej i nian tog sitt liv när jag nyss började i sjuan. Det visade sig att hon hade hängt sig i sitt rum men jag är inte säker. Det gick många rykten i skolan på hur hon begick självmord. Det var rätt överraskande att hon tog sitt liv. Hon hade ju allt, kompisar, populäraste pojkvännen och gjorde bra ifrån sig i skolan. Inget vet varför hon gjorde det, men det snackades mycket om det i några veckor och sedan glömde alla bort det. Som om att inget hade hänt. Jag påverkades inte alls på att hon hade dött. Jag kände henne inte henne alls så jag hade ju ingen anledning att bli ledsen.

Det är hemskt när sådant här händer men det är ännu hemskare om det händer i skolan.

Denna händelse kom till mitt huvud på grund av vad som hände med Elias.

Seriösa grejer, vet du.

I åttan var det en kille på min skola som tog självmord. Hela skolan var uppskakad även fast jag inte kände killen, blev jag ändå påverkad. Det var precis som det beskrivs i boken. Chocken, rykten, tårar från dem som inte verkade bry sig när han levde, talen, psykologer i skolan. Men veckan efter var allting glömt. Han dog inte på skolan, som killen gjorde i boken dock. Rykten gick runt i skolan om hur han gjorde det och varför. Vi var ju unga i åttan, men man borde ha respekterat honom och hans familj genom att låta det var deras business och ingen annans.

I boken höll en tjej som hette Ida ett tal om Elias, han som dog, även fast hon hade varit dum med honom när han levde. En av Elias riktiga kompisar blev då förbannad och attackerade henne, vilket jag fullt förstår. En person som Ida är ingenting att ha, förmodligen en med väldigt lågt självförtroende och lite sympati för någon annan än sig själv.

Bilder som blir till film

När man läser en bok som är riktigt bra skriven så ska man få bilder i huvudet, som en film som börjas skapas i huvudet. Allt som finns och händer runt om och den person boken handlar om. Då får man en riktigt bra bild I huvudet om hur det ser ut och man vill bara fortsätta läsa. Man verkligen sätter sig in i boken. Detta tycker jag att Cirkeln har lyckats med.

Personligheter.

Man vill försöka sätta ett ansikte till karaktärerna man läser om. Det händer varje gång man läser en bok, i alla fall för mig. Man kan komma så djupt in i deras känslor och deras tankar när man läser en bok. Om man då börjar fundera på om det finns personer i sitt verkliga liv som tänker så, kan boken bli mer spännande.

Man kan börja fantisera om att jamen, den här karaktären verkar mycket som en person jag känner, och karaktären har särskilda orsaker till varför han är sådan, kanske personen man känner i det verkliga livet har liknande anledning också.

Man kan ju aldrig läsa en persons tankar. Så det är svårt att förstå sig på folk ibland. Därför kan det vara speciellt att få läsa böcker där andras tankar och känslor blir så ärligt skrivna. Spelar ingen roll om det är fiction eller ej, så länge boken får det att kännas verkligt.

Wow, alla är känslosamma och förvirrade.

Nu har vi börjat en ny blogg, i samband med en ny bok som vi börjat läsa med namnet Cirkeln. Det första två kapitlen som vi har läst har handlat om en massa olika människor som alla verkar vara lika onöjda med sina liv och går i samma klass men utan något annat riktigt samband med varandra.

Vi är fem personer bakom bloggen, Gen, David, Voldemort, Amanda och John. Vi kommer alla att göra separata inlägg om boken och om saker som vi tycker har någon sorts connection. Vi hoppas att vi kan göra detta till något riktigt ball och läsbart.