I böcker kan vad som helst hända, verkligen vad som helst. Konsten med att skriva en bra bok handlar om att få det att verka verkligt. Även om man skriver om det övernaturliga eller om saker som kan hända i den världen vi lever i, till vardagliga människor, är det lika ansträngande att hålla kvar en läsare och få allting att verka så naturligt som möjligt. Som om allt var riktiga händelser, riktiga känslor som påverkade riktiga personer.
En grej som ofta sker i böcker som jag har en tendens att störa mig på är de små sakerna som inte är övernaturliga eller särskilt speciella men som man ändå känner bara skulle ske i en berättelse eller saga. För att förklara det bättre kan jag gå tillbaka till relationen mellan Max och Minoo. Det känns så väldigt påhittat att det blir jobbigt att läsa om. Poänglöst, ett sätt att få in lite glädje i allt det deprimerande som sker just nu i boken.
Max är en gammal lärare och Minoo är en av hans elever. Deras relation har blivit beskriven som om han bara ser henne som en av hans elever och de har inte snackats vid mer än han har pratat med andra elever. Minoo har helt enkelt drömt om honom och tyckt om honom från avstånd. Det känns alldeles för mycket som en av hennes fantasier att han då helt plötsligt tar in henne i hans hus och kysser henne. Även om hon nu har haft på känn att han kanske tyckte om honom så är det ju ändå inte alls tro-verkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar