Språk

Språket i boken är bra och varierande . Dem använder många olika ord för en sak när dem beskriver något. Hur dem beskriver allt runt, miljö och människor, gör att det känns som att dem skriver om sin egen hemstad. Staden dem levde i som barn. Och som att dem själv har upplevt det i boken. För jag själv hade aldrig kunnat skrivit så bra om nåt jag hittat på. Jag hade behövt ha upplevt det.

Det som boken gör bra är att fånga upp känslor. Som till exempel när Rebecka dör. Eller när Vanessa sticker hemifrån och hennes lillebror tittar sorgset på henne med tårar i ögonen. Och sen när vanessa kommer till dagiset efter en lång tid för att lämna en present till sin lillebror så vågar han inte ens komma nära henne. Och även hur Minoo kände när rektorn sa att hon egentligen inte hörde till de utvalda. Beskrivnigen där var riktigt bra. Man kunde känna hur hon ville springa iväg och gömma sig.