De flesta böckerna jag har läst har varit på engelska och jag brukar har väldigt höga krav på hur jag vill att det ska vara skrivet. Om jag fick bestämma ska det vara skrivit i jag format, mycket beskrivning och fina ord men inte allt för komplex. Det ska vara vackert men ändå läsbart. Ha sagt detta, är Cirkelns språk helt okej men når inte riktigt upp till mina förväntningar. Det kan givetvis bero på att det är på svenska, men man kan väll göra det språket vackert också?
Det märks vilken målgrupp boken är riktad mot bara genom att kolla på sättet allt är skrivet. Det är enkla ord, enkla beskrivningar och korta meningar. Allting är ganska enkelt i sättet karaktärerna uttrycker sig, men på sätt och vis gör det kanske saker mer trovärdigt eftersom att de alla bara är förvirrade gymnasium elever. Ett exempel är dialogen emellan Max och Minoo på sidan 178 till 179. För det första måste jag påpeka att författaren inte alls säger om hon faller ner för trappan eller framför trappan eller vart hon faller, bara att Max tar emot henne på något sätt. Hur fångar en full vuxen man en flicka så att hon kommer ansikte mot ansikte med honom? Riktigt förvirrad blev jag. Men i alla fall, tillbaka till dialogen. Det är knappt några ord sagda. Det var dock hela meningen med den händelsen men det är oftast korta dialoger som denna i boken.
Ett område som boken riktigt har lyckats med är att få med starka känslor. Exempelvis när Rebecca dog. Känslorna fångades verkligen och man kunde förstå hur alla karaktärerna kände. Det är med ett starkt språk som man kan lyckas med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar