Just nu i boken känns det som om man är i mitten på allt. Man har kommit förbi den första vändpunkten vilket var att Rebeckas död. Det känns ändå som om man är långt ifrån någon annan vänd punkt eller någon lösning till alla problem som har uppstått. Från första sidan har det hänt grejer hela tiden, det har skapat en känsla av spänning. Man kan liksom inte bli uttråkad, man måste inte sitta och skippa sidor för att komma till någon poäng. Jag tror att författarna har valt att skriva boken på det här sättet eftersom att dem har mycket som de vill berätta om. De hade stora planer om en berättelse de ville få fram och de ville skapa den på ett händelserikt sätt.
Det är svårt att säga om författarna använder sig ut av någon sorts mall, för att vara mer specifik; om de använder sig ut av mallen med anslag, presentation, två vändpunkter och ett avslag. Det känns som att än så länge gör dem det. Anslaget och presentationen var självklara. Anslaget var när man fick se rektorns kontor och höra konversationen mellan rektorn och Elias. Man förstod att berättelsen skulle vara i en skol läggning och att rektorn skulle vara en viktig del i det hela. Presentationen blev när man får möta alla huvudkaraktärerna, man skulle kunna argumentera att det är en väldigt sen presentation men det är passande ändå eftersom att anslaget var långt. Första vändpunkten var lite svår att urskillja, men den fanns där. Jag kan inte ännu säga om det kommer finnas en andra vändpunkt och ett fint avslag men chansen är stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar