Jag har aldrig varit med om att nån som jag känner har tagit sitt liv. Det finns folk som säger att det är det mest själviska man kan göra, men vem är det egentligen som är självisk.

I boken som vi läser tog en viss karaktär vid namn Elias sitt liv, och när det händer en sån händelse kan det påverka även läsaren. Men nu tänkte jag skriva lite om Elias som person i boken. Elias gav mig intrycket när jag först läste, att han är en bråkstake. Man får ingen direkt detaljerad beskrivning av honom, men jag gillar när man får hitta på själv. Han röker och skolkar, men är ändå väldigt ensam, förutom Linnea då, så verkar det inte finnas någon som han kan prata med. Folk som är bråkstakar dras ju til människor som är lika domsjälva, alltså andra bråkstakar. Men det gör ju inte Elias, det nämns en viss Jonte men han låter mer som en langare än en kompis tycker jag: Jag har inte kommit så långit i boken så jag vet inte om han spelar en större roll. Man märker också hur mycket Linnea betyder för honom, det skrivs att hon är som en syster för honom. Då märker man direkt att han inte är kär i henne. Vilket ger en en anna syn på deras relation. Hon är den personen som han kan prata med det mesta om, personen som han kan lite på under svåra tider. Fast jag hade gärna velat veta lite mer om hur det är med Elias och hans familj, för det nämns inte så mycket. Jag hade nog velat veta lite mer om hur stämningen är hemma his Elias. Det stod i texten att hans föräldrar var troende, men jag hade gärna velat veta om det har någon påverkning på Elias.

Hejsan!
Jag tänkte skriva lite om en viss karaktär i boken som jag verkligen har fått en bra bild av. Denna karaktären är Linnea. Mitt första intryck av henne var att hon är en sån person som inte bryr sig om nånting. Skolkar, festar och röker. Författarna beskriver henne som en tjej som har en väldigt extrem stil, väldigt mycket som goth. Som till exempel vid ett tillfälle i boken då dem beskrev henne med Svart hår, en skrikande rosa utstående kjol, knästrumpor och ögon som är hårt markerade med kajal, (vilket gör så att jag får en bild av henne som goth klädd). Hon bor ensam i en egen lägenhet. Jag har hela tiden undrat varför hon gör det, men man får aldrig en förklaring. Man fick veta en liten sak om hennes pappa. Man fick bara höra Linnea säga hej pappa till en man som antagligen var alkolist och hemlös. Sen har man inte fått höra något mer om det. Jag hade gärna velat att dem skrev lite mer om hennes bakgrund. Varför hon bor ensam, varför hon inte träffar sina föräldrar. Men nu har jag ju inte läst hela boken än, så det kanske kommer upp senare.

Kontroll.

Anna-Karin, en tjej som hela sitt liv har verkats lida av mobbning och låg självsäkerhet får helt plötsligt komplett kontroll. Hon kan genom att tänka en tanke, en enda tanke, få de mest absurda grejer att hända. En ut av de första grejerna hon gjorde var att få en ut av hennes värsta mobbare att pissa på sig fram för alla. Efter det började hon göra större grejer som till exempel få hennes mamma att sluta röka och bete sig allmänt annorlunda. Anna-Karin börjar styra sitt liv och försöker effektivt att få det mer lev-bart, vilket är förståeligt eftersom att hon har haft det riktigt surt de senaste åren.

När jag läste om detta började jag tänka på vad jag skulle förändra i mitt liv, om jag skulle förändra det, och även om hur det skulle kännas att kunna ha en sådan kontroll och styrka. Det skulle verkligen vara svårt att inte utnyttja det. Även om man trivs med sin livs-situation finns det alltid små saker som man själv tycker kunde vara bättre. Om man då kunde förbättra det hur man ville, utan någon direkt konsekvens skulle det ju inte finnas någon anledning till att inte göra det. Det är lätt att förstå varför Anna-Karin gör som hon gör när man ser det ur det perspektivet.

Olika världar.

Det finns stora skillnader emellan karaktärerna i boken Cirkeln. Dem är som tagna ifrån olika världar, olika verkligheter. Man har bland andra en tjej som är osäker men smart, en tjej med en ätstörning men med ett fantastisk förhållande, en hatad men snygg tjej och en bonde flicka som bara vill gömma sig plus många fler. Jag skulle ha velat att författarna till boken hade gjort mer beskrivningar om karaktärerna och fokusera mer på dem. Istället har författarna fokuserat på händelserna och låtit karaktärerna beskrivas utifrån hur dem reagerar till dessa händelserna och vad dem gör ut av de. Om det hade fokuserats mer på att beskriva karaktärerna skulle boken kanske ha startat upp långsammare och blivit segare i mångas åsikt men jag tycker att karaktärerna skulle ha fått mer liv. Det känns som om man vill lära känna karaktärerna bättre.

Om jag skulle analysera det jag läst om Rebecka skulle jag säga att det var smart att det första man ”ser” ut av henne var med hennes kille. Mycket av hennes liv verkar vara om honom, och med honom. Det får henne att verka väldigt sårbar och osjälvständig. Vi känner alla någon som är helt involverad i deras förhållande och inte bryr sig om någonting annat, på grund av det förväntar man sig att Rebecka kommer att vara en sån typ av tjej. När man sedan får en bättre beskrivning ut av henne får man veta att detta absolut inte är sant. Hon har i hela sitt liv varit väldigt självständig och tagit hand om alla runt omkring henne. Man får veta att hon har två yngre syskon som hennes mamma har fört över ansvaret till henne att ta hand. En annan grej som man får reda på är att hon har en ätstörning som hon har haft jobbigt med och som rykten har spridits om. Hon blir helt plötsligt en väldigt verklig karaktär med många olika sidor. Hon är min favorit karaktär i boken på grund av hur naturlig hon är. Hon tar in Minoo som en kompis och hon kämpar för att göra sin del i gruppen även fast än hon redan har sina egna problem och inte vill behöva ha mer ansvar.

MAN BÖRJAR FÖRSTÅ

Man börjar verkligen komma in i boken nu. Man börjar lära känna personerna, förstå hur dom tänker. Visserligen är det många att hålla reda på, men det är bra för det är nytt för mig och det utmanar mg lite och jag gillar utmaningar. Alla karaktärer har liksom sina egna historier och egna problem, som man alla ska hålla reda på. Det är också intressant att läsa hur alla tänker för dom tänker alla olika. Boken beskriver ju folk i den alldagliga världen. Den beskriver det bra också, det är ofta man läser saker som påminner en om hur det var i ens egen skola. Båda bra och dåliga minnen.

Ofta det händer på min skola

Jag minns hur en tjej i nian tog sitt liv när jag nyss började i sjuan. Det visade sig att hon hade hängt sig i sitt rum men jag är inte säker. Det gick många rykten i skolan på hur hon begick självmord. Det var rätt överraskande att hon tog sitt liv. Hon hade ju allt, kompisar, populäraste pojkvännen och gjorde bra ifrån sig i skolan. Inget vet varför hon gjorde det, men det snackades mycket om det i några veckor och sedan glömde alla bort det. Som om att inget hade hänt. Jag påverkades inte alls på att hon hade dött. Jag kände henne inte henne alls så jag hade ju ingen anledning att bli ledsen.

Det är hemskt när sådant här händer men det är ännu hemskare om det händer i skolan.

Denna händelse kom till mitt huvud på grund av vad som hände med Elias.

Seriösa grejer, vet du.

I åttan var det en kille på min skola som tog självmord. Hela skolan var uppskakad även fast jag inte kände killen, blev jag ändå påverkad. Det var precis som det beskrivs i boken. Chocken, rykten, tårar från dem som inte verkade bry sig när han levde, talen, psykologer i skolan. Men veckan efter var allting glömt. Han dog inte på skolan, som killen gjorde i boken dock. Rykten gick runt i skolan om hur han gjorde det och varför. Vi var ju unga i åttan, men man borde ha respekterat honom och hans familj genom att låta det var deras business och ingen annans.

I boken höll en tjej som hette Ida ett tal om Elias, han som dog, även fast hon hade varit dum med honom när han levde. En av Elias riktiga kompisar blev då förbannad och attackerade henne, vilket jag fullt förstår. En person som Ida är ingenting att ha, förmodligen en med väldigt lågt självförtroende och lite sympati för någon annan än sig själv.

Bilder som blir till film

När man läser en bok som är riktigt bra skriven så ska man få bilder i huvudet, som en film som börjas skapas i huvudet. Allt som finns och händer runt om och den person boken handlar om. Då får man en riktigt bra bild I huvudet om hur det ser ut och man vill bara fortsätta läsa. Man verkligen sätter sig in i boken. Detta tycker jag att Cirkeln har lyckats med.

Personligheter.

Man vill försöka sätta ett ansikte till karaktärerna man läser om. Det händer varje gång man läser en bok, i alla fall för mig. Man kan komma så djupt in i deras känslor och deras tankar när man läser en bok. Om man då börjar fundera på om det finns personer i sitt verkliga liv som tänker så, kan boken bli mer spännande.

Man kan börja fantisera om att jamen, den här karaktären verkar mycket som en person jag känner, och karaktären har särskilda orsaker till varför han är sådan, kanske personen man känner i det verkliga livet har liknande anledning också.

Man kan ju aldrig läsa en persons tankar. Så det är svårt att förstå sig på folk ibland. Därför kan det vara speciellt att få läsa böcker där andras tankar och känslor blir så ärligt skrivna. Spelar ingen roll om det är fiction eller ej, så länge boken får det att kännas verkligt.

Wow, alla är känslosamma och förvirrade.

Nu har vi börjat en ny blogg, i samband med en ny bok som vi börjat läsa med namnet Cirkeln. Det första två kapitlen som vi har läst har handlat om en massa olika människor som alla verkar vara lika onöjda med sina liv och går i samma klass men utan något annat riktigt samband med varandra.

Vi är fem personer bakom bloggen, Gen, David, Voldemort, Amanda och John. Vi kommer alla att göra separata inlägg om boken och om saker som vi tycker har någon sorts connection. Vi hoppas att vi kan göra detta till något riktigt ball och läsbart.