Dramaturgi

Nu tänkte jag skriva lite om hur dramaturgi var i boken. I fall det fanns eller inte. Eller hur mycket där var av det.

Presentationen var ju när man fick börja med Elias. När han var på rektorns kontor och hon ville prata lite med honom om ifall han hade några problem eller så. Man får följa händelsen då han sliter för sitt liv mot rösten i hans huvud. Det tyckte jag var en väldigt bra början. Men då tänkte jag verkligen inte att boken skulle handla om häxor och magi.

Konflikten är när månen blir röd en kväll och man får följa Minoo då hennes ben rörs av sig själv och hon går mot den gamla parken. Då möts hon av alla dem andra tjejerna, Ida, Vanessa, Anna-Karin, Linnea och Rebecka. Och dem som inte känner varandra eller kanske inte precis gillar varandra får nu dela på samma problem.

När Rebecka dör och Ida senare får en syn från vad Rebecka såg när hon dog och dem börjar få lite ledtrådar på vem det kan vara som försöker mörda dem, det är upptrappningen enligt mig. När dem försöker lista ut ifall det verkligen är Gustav då som Ida såg i sin syn. Och när Minoo hör den rösten i sitt huvud och går till badrummet, fyller badkaret med vatten och rösten säger åt henne att lägga sig där i. Men hon lyckas ta sig ur det är också upptrappningen. Anna-Karin var det likadant med, fast hon försökte springa efter personen, men det slutade med att hon blev instängd i stallet och hennes farfar försökte rädda henne men skadades och fick ligga på sjukhus.

Jag tycker att denna boken följer dramaturgin. Men än så länge har jag bara läst hit och vet inte vad som ska hända efter detta. Så kan inte helt säga att den verkligen går efter Dramaturgin, men hittils har den i alla fall gjort det.